så okej, när jag då kommer ner till köket sent igårkväll heelt pepp på att vi skulle baka idag så säger mamma, nej ewa, mat passar bättre, lamm och poatisgratäng.
JAG ÄTER JU INTE ENS LAMM.
nähänä, aja, trist för mig lixoom.

iaf.
Något som inte är ovanligt är at jag måste städa mitt rum. jag m å s t e verkligen städa mitt rum.

imorn äre unite, och jag är fortfarande sjuk men det skiter jag i, jag smittar inte längre så då bärdet av till umeå för hela slanten.


jag saknar så mycket.,
jag saknar mina kompisar här i piteå. som jag f.ö. inte träffat nån av sen jag kom hit förra onsdagen förutom nina, som ajg träffat i ca 2 timmar.
jag saknar tryggheten vi hade när vi gick gymnasiet,
jag saknar cheerleadingen, ja faktiskt, inte dom kraven som kunde vara, men att få vara med sina bästa kompisar och göra ngt som man alla tyckte var så kul, tre gånger i veckan.
jag saknar rebecka i min klass nere i dallas, för att hon ser igenom mig, och känner med mig när jag tycker något är jobbigt.
jag saknar mina minnen, det känns som att jag glömmer så mkt av allt roliga som hänt här hemma, jag vill inte.
jag saknar veronica, hon var min klippa i tre år,
jag saknar glädjen,

jag är livrädd för framtiden,
jag är rädd att jag inte kommer få något jobb,
jag är rädd att jag Kommer få jobb och då bli fast här för att jag inte vill återgå till det fattiga studentlivet,
jag är rädd att jag komer tappa alla, att helt plötsligt så finns ingen kvar,
jag är rädd för att växa upp,
jag är rädd att jag aldrig kommer hitta någon, (dock oerhört dumt att vara rädd för när man är 19 år, men jag är)
jag är rädd att jag aldrig kommer kunna känna mig hel, frisk, av mig själv, utan att behöva ta hjälp från någon annan,
jag är rädd för saknaden, för saknaden gör så ont