Trasighet var det.
Eller, försök till att hela sig själv kan man också kalla det.

Jag vet inte hur ni fungerar, men jag vet, att det många gånger handlar om bekräftelse.
Det här med att ha någon, någon som vill ha dig, håller om dig, tycker att du är fin.

För dig, kan bara skriva ur mitt egna perspektiv även om jag skriver i "dig form", spelar det oftast inte så stor roll om du är kär i personen eller inte, sålänge han vill ha dig. Det är det viktigaste.
Att få känna sig hel även om det bara är för en kväll.

Problemet är bara att när man sen vaknar morgonen därpå och går skilda vägar, så tar han med sig en lite större del av dig, än vad han lagade under natten.

Så du står där, trasigare än förut, och vet inte vart du ska ta vägen.

En del av dig vill ha mer, vill springa efter och få en natt till, bara en, så blir det kanske bättre.

Samtidigt som en annan del av dig vet att det aldrig kommer bli det, du kommer bara bli trasigare för varje gång.
Men det är oftast den delen man väljer att inte lyssna på, för sanningen gör för ont, den tvingar dig att gräva djupare i dina sprickor, tvingar dig att leta efter orsaken, vad är det som gjort att du är så trasig? vart började allt?


Eller, så låssas du som ingenting, känner ingenting.
allt är bra, eller hur?

Allt är bra, för du känner ingenting.