igår var en sån otroligt jobbig dag,
som vissa av er vet så hade jag bråkat medf min far i fredagsmorse, och inte pratat med honom sen dess.
Och igår skickade han typ det längsta mailet i världshistorien, där han berättar att dom vet det jobbigaste som jag undanhållit dom, och att dom inte alls hatar mig, eller är jättearga på mig, som jag hade varit rädd för.

Det faktum att jag röker till och från.
Dom vet,
Förstår folk hur skönt det är för mig? Jag har hållt det hemti i flera år för att dom inte ska bli arga, och tillslut visste jag bara itne hur ajg skulle säga det.
Men dom vet.

Jag grät så mkt. Det faktum att jag inte kom hem och sa hejdå till pappa nu när han ska vara borta i över en månad känns så fel. Samtidigt som ajg tror att den tiden kan vara bra för oss båda två.


en ny början,

Later,

em