Det finns något jag längtar efter, sådär riktigt galet mycket,
något som jag alltid har kunnat gå och tänka på hela dagar utan problem,
Jag blir som på rosa moln och världen känns underbar på alla sätt på tanken att få;
 Gifta Mig.

Mitt bröllop,
jag vet inte ritkigt varför, men jag kan sitta helt uppslukad av tanken i timmar, och jag längtar så mycket tills det är min tur, att tillsammans med min framtida man, få sitta ner, och planera och bestämma, och det faktum att det tar lång tid att planera det gör det bara ännu mer spännande.
Och att sen få vara Fru, att veta att jag ska vara med denne person resten av mitt liv.
Alltid få bo tillsammans, i nöd och lust.

Det längtar jag efter.





Men man ska inte fokusera för mycket på framtiden heller, längta och drömma är bra, men det får inte ta över.

Jag är lycklig nu, Här, idag, fast jag har feber igen och sitter  invirad i en filt framför datorn, så är jag lycklig,
Varför?

För att jag har fått så mycket,

Jag tror på en underbar Gud, jag kan alltid lita på att han har en utväg och en plan för mig, och han har visat så många gånger att det är onödigt att oroa sig, för han håller koll på allt.  

Jag har en underbar familj, Mamma Pappa Pär och Carl, Det finns ingen människa jag älskar så mycket som jag älskar dom, och jag är så tacksam för att de alltid har funnits där.
Och min släkt, den är stor, jag kan inte påstå att jag känner alla speciellt bra, men det är min släkt, och därför en del av mig,

Mina vänner, Jag har så underbara vänner, både här, hemma i piteå, och på andra ställen i sverige,
Jag är otroligt dålig på att höra av mig, (sen kan detta vara något som går åt båda hållen också i många fall) Men det gör inget, dom vet att jag finns här, jag vet att de finns här,
Och de vännerna jag har här, är jag evigt tacksam för, på ett litet speciellt sätt, då jag inte hade klarat att komma så långt i min egna utveckling om jag inte hade haft deras stöd. Och nu är det en månadsen jag träffade dem och imorgon börjar skolan om, som jag längtar, när vi började om efter jul var det kramkalas hela första skoldagen, och en känsla säger mig att det inte kommer vara så annorlunda denna gång. :)

Och Sist men inte minst, så har jag en underbar pojkvän, som alltid ställer upp och som alltid bryr sig.
Han är också min bäste vän, som jag kan berätta allt för, som jag vill dela mitt liv med.
För kärlek är inte bara fjärilar i magen, det är att vara bästa vänner, att ta ett beslut om att dela något med den personen, i detta fallet, mitt liv.